Katten har sprungit i mina hasor i flera timmar nu, ibland även bitit mej på fötterna. Han har varit riktigt på krigsstigen, förstår inte riktigt vad det är med honom men nu har han äntligen gått ut i alla fall.

Packandet går åt fanders. Antingen måste jag klä på mej så att jag ser ut som en Michelingubbe när jag åker eller så måste jag som finnen nyss påpekade be personalen på flygplatsen blunda när jag kommer med min 30kg väska. Förstår inte riktigt hur det här ska gå ihop. Väskan väger närmare 20 kg nu och jag har inte ens stoppat i allt som ska med. Nu är det väl kanske allmänt kännt att jag är långt ifrån en stjärna när det gäller att packa, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Men nu är jag tvungen att ta upp vartenda plagg som ligger i den där väskan och börja om.

Det är imorgon det gäller. Det är då jag ska sortera och sedan ta och packa ner mitt liv i en väska och det enda som ryms där är ynka 20 kg. Jag har blivit tvungen att skriva ner saker på listor, för nu är jag så pass erfaren att jag har förstått att man inte kan ha en massa lösa lappar överallt då man mycket lätt tappar bort dessa. Därför har jag numera allt nerskrivet i en liten bok som lär bli lite svårare att tappa bort.

Här ovan kan min norska favoritchoklad skådas.

Idag har jag haft en sån där riktigt latardag. Jag har gjort nästan ingenting. Sotaren väckte mej vid elvatiden så då släpade jag mej till datorn. Lyckades faktiskt få ner ett blogginlägg efter mycket om och men. Tror att jag bävar inför högen med saker som ligger inne i andra huset. Där ligger allt i högar, allt det jag inte hunnit sortera sen jag flyttade. Det är banne mej ingen bra idé att inte sortera före man flyttar för man är ju knappst sugen på det efter flytten. Ska börja med lite smått med detta imorgon. Själva packningen vill jag inte ens tänka på. 20 kg är allt jag får ha med mej, 20kg?!!? Det är ju nästan kriminellt lite.

Jo förresten så har jag lyckats med en sak idag och det var att ordna tandläkartid. Har inte varit till tandläkaren på riktigt länge. Det blir lätt så när man är fattig student. Tandläkaren är inget man prioriterar direkt. Men samtidigt har jag aldrig haft något hål, eller ok då en grop hade jag visst för några år sedan. Därför hoppas jag att jag inte har något nu heller. Vore ju dumt nu när man måste beatala för det hela. Men en undersökning är ju inte billig den heller.

I morgon blir det i alla fall en sväng på stan med Anneli och Erika. Erika far ju på torsdag till Barcelona för en termins plugg så det blir nått slags goodbyefika eller så för oss båda. Skoj skoj.

Idag är det tyvärr inte lika fint väder. Men allt är i alla fall i sin ordning, jag har lusekoften på mej, har fått mitt kneippbrø med syltetøy på och idag har vi varit till mormor och ätit pinnekøtt. Annars gör jag inte å mycket här, lite märkligt är det dock att jag inte har något att göra. Jag läser till och med böcker frivilligt här. Det hände då verkligen inte igår. Har lyckats plöja igenom en och har numera börjat på min andra. Än så länge går det ganska bra att ta det lugnt och jag hoppas att rastlösheten inte hinner gripa tag i mej förrän det är dags att bege sig till Arendal och då har jag nog att göra ändå så det borde ju lösa sig.
Var ner till centrum av Bø idag och allt var sig likt, är ändå en bra stund sen jag var på besök sen sist.

Nu har jag alltså tagit mej baklänges hela vägen till Bö. Man blir ganska yr i skallen efter att ha färdats hela vägen hit. Att jag åkte baklänges gjorde ju inte direkt saken bättre. För de som har varit i Norge vet säkert att det är ganska krokiga vägar här och då kan jag även informera om att järnvägarna ser precis likadana ut. Tåget mellan Stockholm och Oslo fick jag ganska bra underhållning av en fyraåring vid namn Selma som tyckte det var mycket intressant att titta på mej hela vägen och prata. På tåget mellan Oslo och Bö var underhållning istället fulla människor som varit på kryssning. Men sen var jag i alla fall framme och här är det minsann snö, tio minusgrader och strålande sol! Resultatet av detta är att det även är glashalt då det har töat lite förut och frusit på. Idag var det även min mors födelesedag och denna har firats med middag, vin och tårta. Stålmormor har även varit på besök och hon skulle då minsann ta sig hit själv trots att det var glashalt. Men hon har då talang för att hålla sig på benen. Nu ska jag följa skidor och därefter blir det handboll. Men handbollen är då förståss Norges match, men det ska väl gå bra det med då de verkar gå bra för dem för en gångs skull i herrhandbollen.

Det har verkligen varit en intensiv helg. Efter att ha dubbeltentat i fredags var det dags att packa ihop det sista i mitt rum under lördagen. Jag som trodde att jag hade få grejor kvar insåg snart att det skulle ta upp mer plats i bilen än väntat. Lördagskvällen spenderades annars i goda vänners lag med avskedsmiddag. Men många ska jag återse innan vi åker eftersom jag ska på blixtvisit hit precis innan avfärd.Därför blev det inga tårar och man kunde istället bara njuta av sällskapet. I dag har jag fortsatt packandet och städandet. Det blev tro det eller ej faktiskt färdigt tillslut och hela pappas bil blev fullsmockad med grejor. Så det kan gå helt enkelt. Har lämnat kantorsgatan bakom mej med blandade känslor. Jag har både sett fram emot och bävat för denna dag. Men jag tror nog inte att jag återvänder till just kantorsgatan, finns en hel del bättre ställen att bo på här. Men märkligt var det i alla fall då jag ändå har spenderat ca 2,5 år där. Nu är jag istället sambo för en dag med Sofie på djäknegatan. Hon är dock lite sliten sedan gårdagen och sover här i soffan här bredvid. Dags att sova är det även för mej då jag ska spendera många timmar på tåget imorgon.

Har nu kommit hem från tentan som vi hade idag. På vägen hem gjorde jag en hel del ärenden på stan. Bland annat var jag på Ica torgkassen. Jag ska då alltid lyckas handla där på fredagar när det är kaos där. När jag hade hittat en lämplig kö ställde jag mej där och väntade och väntade och väntade. Kön kröp sakta men säkert framåt. När jag nästan var framme vid kassan dök det upp en väldigt gammal tant med rollator. Hon hade en godispåse på sin rollator som hon smygåt ifrån men såg samtidigt sådär oskyldig ut som bara en gammal tant kan göra. Hon närmar sig min kö och tänker uppenbarligen plöja rätt igenom kön. Jag ger plats åt henne bakom mej och hon börjar gå. Helt plötsligt parkerar hon när hon är i jämnhöjd med kön. Tanten tänker alltså stanna kvar i kön. Hon ser fortfarande helt ovetandes ut som att hon inte fattar vad hon gjort. Men det blev ganska snart högljudda protester från kön och tanten får tillslut ge sig.
Det är kanske så man ska bli när man blir äldre? Jag är då ganska övertygad om att jag kommer att bli en tant med en hård handväska som kanske kommer att svingas både en och två gånger för att bana väg.

Idag har det pluggats hela dagen lång, vet inte riktigt om jag har lärt mej nått. Vi har ju en tenta på fredag på två timmar som måste avverkas, sista som skall göras skolmässigt för denna termin.
Men snart kommer även fredag vara över för tiden springer iväg just nu. Nu har jag i alla fall lyckats skriva ner allt som jag ska göra på en lista, inte tappat bort den och faktiskt börjat göra saker på den.
Snart ska jag bege mej till det sista styrelsemötet för min del men vi har ju även ett sista rep imorgon så än är det inte över. Tråkigt blir det i alla fall att ta farväl, hoppas att jag inte blir för sentimental då jag har en tendens att kunna bli det när det är dags för avsked :) Det börjar verkligen dra ihop sig för många sånna nu och det är bland det värsta jag vet. Blir ju inte så farligt med folk som kommer att finnas kvar här eller i ens liv på samma sätt när man kommer tillbaka. Men absolut värst är det med folk man inte kommer att träffa längre som man gör nu. Jag ska i alla fall försöka glömma bort det dom här sista dagarna och krama ur det sista ur dessa relationer istället. Får väl se hur det kommer att gå.

Idag står jag äntligen med fyra labrapporter godkända sedan förra kursen. Som denna höst har varit trodde jag aldrig att denna dag skulle komma. Grupparbetet i min labgrupp har varit allt annat än strålande. Det har resulterat i att mitt klagande på gruppen ledde till uppdelade grupper eftersom folk inte gjorde vad dom skulle, jag har rättat en labrapport själv som jag praktiskt taget även författat helt själv och min grupp har idag haft enskild muntlig redovisning hos labhandledaren fastän sista dagen för godkännandet var i fredags. Det ska även nämnas att vissa i gruppen ändå inte sa något på redovisningen men fortfarande blev godkända. Jag har aldrig förut känt mej som en morsa som tjatar men det är då precis vad jag har gjort på folk i flera veckor. Men det biter då verkligen inte på vissa människor. Jag tror att jag hamnade med exakt alla glidare vi har i hela klassen. Med glidare menar jag folk som förväntar sig att andra gör det i gruppen, det går kanske bra att ha en eller max två sånna personer i sin grupp. Men blir det fler så stöter man genast på allvarliga problem. Eftersom det även hänger på mina betyg att rapporten blir gjord litar dom på att jag gör den. Hör inte av sig, svarar inte på varken mail eller telefon. Jag har sett en annan sida av folk och jag tycker verkligen inte om den. Trodde verkligen inte folk som pluggar på universitet kunde bete sig såhär.

Men jag fick i alla fall lite uppmuntrande idag när vi var på kick-off möte i universitetshuset. Träffade en massa folk som varit till Perth och kunde berätta precis allt man undrade över. En tjej som varit till Murdoch var nog bland det flummigaste jag mött på länge. Jag behöver då inte vara orolig för att jag ska ha noll koll när jag kommer dit för hon hade ju inte ens koll fast hon varit där i ett år, men rolig var hon då!

Ja det som har hänt sen sist är att jag har varit på diverse middagar med bland annat mina före detta phadderbarn, med olika andra vänner, sjungit på sjuksköterskeexamen, träffat kören efter juluppehållet (bara en övning kvar nu), skrivit delar av hemtentan, varit ut på Birger en sista gång, skrivit pm om produktion av proteinläkemedel etc.
Det är alltså full fart men efter helgen är det andningspaus i Norge som gäller. Blir min lilla återhämtning innan det är dags för packandet.
Nu tänkte jag äntligen sätta mej ner och söka visum, känns som att det är dags nu....

Nu har jag gått in i min dvala igen. Det är den som infinner sig när jag har för mycket att göra. Alzheimersen slår till samtidigt som jag blir förvirrad. Men klumpigheten förvärras även avsevärt för jag vet inte hur många gånger jag har snubblat och tappat grejor bara i dag. Mina sinnen tycks även försämras då jag inte hör vad folk säger. Fast det är väl snarare så att koncentrationsförmågan försämras, man är helt enkelt inte så alert som man borde vara. Fast jag har ändå lyckats få några saker på listan gjorda denna dag. Det minskar i alla fall med saker att göra men just nu längtar jag som sjutton till nästa fredag då båda tentorna är gjorda plus att vårt pm förhoppningsvis är godkänt liksom labrapporterna. Men samtidigt längtar jag inte alls till nästa vecka eftersom det här är sista tiden jag har att umgås med folk här innan det är dags att bege sig till Norge och sen vidare ännu längre bort.

Jaha då var apoteksmonopolet släppt då. Finnen säger att jag (och alla andra svenskar) ska vara väldigt glada! Så jag är väl glad då antar jag. Men just nu är jag nog gladare över att mina slitna hårtoppar ligger på golvet hos frisören. Har väntat alldeles för länge men känslan nu är underbar! Resultatet ser väl ungefär ut som förra gången så det blir ingen bild denna gång. Kom precis hem därifrån till mitt torftiga rum och ska nu försöka knåpa i hop ett schema till Perth vilket har visat sig vara en minst sagt klurig uppgift. Så går det när man ska läsa kurser...

Här hemma lägger man till en massa rutiner som knappt existerar i Uppsala. I dessa nya rutiner inkluderas framför allt ett evigt kaffedrickande. I Uppsala klarar jag mej på en kopp om dagen eller ingen alls men här hemma dricker jag säkert en 4-5 koppar om dagen. Minst. Sitter faktiskt i detta nu med en kopp framför mej. Häromdagen fick jag helt plötsligt en otrolig huvudvärk och efter lite funderande kom jag på att jag inte fått nått kaffe eftersom jag jobbat hela dagen. Mycket riktigt så var den som bortblåst ett par koppar kaffe senare. Måste ta och göra nått åt det här. Jag som hade lovat mej själv att aldrig bli beroende av kaffe!

Dessutom äter man så mycket mera sötsaker när man är hemma. Dom finns överallt, i alla skåp man öppnar lurar det någonting. Förstår inte vart allt kommer ifrån. Måste försöka få det att smitta av sig på mina köksskåp i Uppsala helt enkelt. Fast jag antar att jag kommer att rulla fram då efter ett tag.

Nu ska jag ta och försöka packa ihop dom sista grejorna här.

Idag var det dags att jobba lite. Åkt längdskidor en bra stund idag med Felix, vi har ramlat, klivit upp, ramlat igen, klivit upp och åkt lite till. Slutade med en praktvurpa för oss båda. Stavar och skidor överallt så då insåg jag att det var dags att ge upp för dagen=) Imorrn blir det slalom, hur nu det kommer att sluta kan man ju fundera på. Tittade på skidskytte efter jobbet och fick se hur det skulle se ut när man åker skidor. Kanske har jag lärt mej nått till nästa gång, man vet ju aldrig:)
Annars börjar vistelsen i hälsingeskogarna gå mot sitt slut för denna gång. Ska ju iofs tillbaka hit en sväng i januari. Men det blir i alla fall hemfärd för denna gång på måndag och sen blir det slutspurt med skolan i två veckor. Nu ska jag ta och fila lite på en labrapport och invänta morgondagens arbetsdag.

Första dagen på året och jag fick äntligen det som jag ville ha, SNÖ! Gårdagen var mycket trevlig. Vanligtvis är det en massa ångest runtomkring nyårsafton om hur man ska fira och vem ska vara med vilka, var och hur. Samma sak inför detta år men vi fick tillslut bestämt hur vi skulle fira. Men jag har nog lärt mej ett och annat från gårdagens firande.  Det viktigaste är ju ändå att man tar några av sina nära vänner och fixar lite middag, köper snygga hattar och har det riktigt trevligt helt enkelt. Raketerna fick vi se inne i stan vid tolvslaget, det var knappt vi hann dit i tid! Det var kanske därför det inte blev några nyårslöften i år. Lika bra var väl det kanske. Nu ser jag istället fram emot ett hejdundrandes spännande år på andra sidan jordklotet. Nedräkningen för avfärd kan följas till vänster i menyn ;)




Erika visar hur man tränar armmusklerna



Grupppbild i soffan, fotografen blev dock inte med