Resfebern har börjat infinna sig. Inte för att det betyder att jag gör något åt packningen eller så. Men det börjar verkligen kännas att jag ska sticka snart. Kaoset är totalt i mitt rum måste jag ju säga. Inte för att egentligen skiljer sig särskilt mycket från vardagen när jag tänker efter :)

Jag är helt galet shoppingsugen även! Synd är väl att det är höstmode som gäller där hemma nu, jag skulle behöva sommarkläder. Men men, jag hittar nog bergis massor ändå. 

Jag längtar galet mycket efter nära och kära!

Bortsett från detta skulle jag inte säga nej till lösgodis, filmjölk och knäckebröd. Måste vara det jag saknar mest när jag är hemifrån. 

Woho, imorrn drar jag!!!:)

 

 

När man är med i en studentförening som SOFI får man anordna olika event. I torsdags var det dags för student merging party! Vårt institut har gått ihop med ett annat och detta måste ju såklart firas! Vi har bytt både loga (iaf en tillfällig) och namn. Den officiella festen har redan varit, men vi ville ju ha en studentfest även!

Annabel och jag var ansvariga för detta och fixat och donat under dom senaste veckorna. 

Här kommer bildregnet!

 

 

Allt börjar så sakteligen falla på plats. Har det inte med jobb eller bröllop att göra så har det med packning. Även om det är en hel del kvar. Mina housemates är så oerhört generösa och låter mig hyra ut mitt rum medan jag är borta. Hittade en riktigt trevlig filur som flyttar in direkt när jag drar på tisdag. Fatta att jag drar på tisdag!? Sanslöst. Jag har för övrigt tappat mitt korttidsminne. Det är väl vad stressen gör med en. Glömmer saker konstant. Just nu längtar jag mest efter att få sitta på planet och göra ingenting. Har längtat efter att få göra ingenting hur länge som helst nu. Eller att få sova utan att vakna upp mitt i natten av att jag behöver komma ihåg att göra saker. I går natt vaknade jag kl 04 för jag kom på att jag skulle ladda över bilder till Emma på hennes USB. Jag är rätt imponerad över att jag ens kom ihåg det överhuvudtaget. När jag skriver mail har jag vid flertalet gånger börjat med "Hi Hanna," Hade ju blivit lagomt pinsamt eftersom de flesta var till mina handledare. Men då hade dom ju i alla fall fått reda på hur förvirrat det är i min skalle för tillfället. Just för tillfället försöker jag uppdatera mina data så att dom ska kunna ta över mitt jobb medan jag är borta. Jag har "kom ihåg" listor överallt, men det värsta är ju att jag glömmer bort var jag lägger dom så det går ju sådär med den saken. Jag gjorde en på datorn även, men det var på hemdatorn och tror ni att jag kom ihåg att ta med den? Näe just det. Haha.

 

 

 

 

Ibland känns det som terapi att jobba på helgen. Särskilt när man har massor att göra. Det fantastiska är ju att det är nästan ingen på jobbet och man får arbeta i lugn och ro. Tänk så effektiv man skulle vara om det var så hela veckan. Men å andra sidan skulle det vara sjukt tråkigt.

 

 

 

 

Här kommer senaste från Instagram. Nu är det skype som gäller, det är trots allt Söndag. Söndag är ju lika med Skype!

Nu är jag confirmed!!!!!

Det innebär att jag får fortsätta med min PhD hela vägen till slutet. Det är ett möte man har mellan 6-12 månader in i sin kandidatur där man sitter med en kommité och går igenom projektet. Dom kollar om man mår bra och är nöjd med sina handledare och sen kollar dom även om ens handledare är nöjd med mig. Måste ju säga att han som var kommitténs ordförande var en mycket avslappnad herre. Så pass att han inledde med att komma 20 minuter försent. Slutade med att mina handledare fick gå och ringa efter honom. När vi väl kom igång hade min presentation en massa avbrott eftersom mina handledare gillar att lägga in kommentarer och framhäva hur fantastiskt spännande mitt projekt är. Vilket dom såklart säger om alla sina projekt.

 

Så nu ska jag satsa på att bli en lite muntrare person än vad jag har varit den senaste tiden då detta har stressat mig till vanvett. 

 

 

 

Jo är äntligen tillbaka! Sen lyckades jag köpa två högerskor...

 

 

Annars har jag bara att tillägga att om ni ska se någon film så bör ni se Moonrise Kingdom, banne mig den bästa filmen på länge. Jag kunde inte sluta skratta. 

 

 

 

Jag har märkt att min blogg har utvecklats till någon slags klagomur. Det var ju inte riktigt meningen. Jag lyssnar konstant på Bon Iver för tillfället för att lyckas lugna ner mitt sinne. Jag pallar inte se människor som har noll att göra som bara glider runt. Jag pallar inte ta hand om mina nära och kära som behöver mig. Det är väl det sist nämnda som gör mig mest ont. Jag har så nog med mig själv att jag inte klarar att ta hand om andra. Inte ens fråga hur dom mår. För jag vet inte vad jag skulle bete mig till om dom skulle behöva mitt stöd. Vilket jag på senare tid märker att jag skulle ha gjort och nu är det nästan försent. Dessutom blir jag emellanåt så panikslagen att jag blir handlingsförlamad. Stirrar mest på datorskärmen och undrar vad jag ska göra härnäst. Vet inte var jag ska plocka upp tråden. Sen har jag alltid haft en enorm press på mig själv. När jag gick i fyran och skulle ha hela multiplikationstabellen på tid i skolan var jag helt förstörd eftersom jag inte kunde få det perfekt. Det kan ju för fasen inte vara nyttigt att ha den egenskapen. 

 

En lättare form av alzheimers drabbar mig alltid även när jag är under stress. Häromdagen glömde jag köra ett gäng av mina råttor. Glömde bort dom helt och hållet. 

Det värsta är ju att jag bara har mig själv att skylla. Hade inte behövt ta på mig såhär mycket jobb. Sen att det råkar klasha med presentationer och annat gör inte saken bättre. Jag har i alla fall gjort ett så kallat "efter semestern löfte" att jag inte ska göra om detta. Inte såhär mycket jobb. Det funkar inte. 

 

Ok, och nästa gång lovar jag på riktigt att det ska vara lite mer postivt här!:)

 

 

 

Man skulle ju kunna tänka sig att det lugnade ner sig lite efter våra presentationer förra veckan. Det känns lite tvärtom faktiskt. Mina experiment eskalerar och på fredag tyckte min supervisor att det var en jättebra idé att jag presenterade en artikel fastän jag har mitt confirmationmöte på måndag. Halelulja. Så nu försöker jag sätta mig in i whole-cell patch-clamp recordings bland annat. Kanske att det släpper efter måndag, för då är det ju ändå "bara" mina experiment kvar. Sen lovar jag (tror jag) att det inte blir så mycket klagande mer :)

Annars längtar jag sönder efter Sverige och alla som finns där hemma. Bara en sån sak att gå in på ica. Älska Ica, eller varför inte Coop för den delen. Så länge det är svensk matbutik för att inte tala om klädbutik med humana priser, haha. Fast såklart längtar mest efter min fina pojkvän, familj och vänner. dag firar jag och Daniel förresten 2 år. Det går fort när man har roligt!

 

 

 

 

 

Idag är det möhippa för Johanna! Dom lyckades överraska henne rätt rejält om jag har förstått det rätt. Erika har gjort ett fantastiskt jobb och jag har försökt hjälpt till så gått det bara gick från min position här nere. Jag får uppdateringar på mobilen titt som tätt och är så sjukt sugen på att få vara med. Gick inte riktigt vägen ju, så jag får nöja mig med att följa detta äventyr på whatsapp. 

Jag är alldeles övertygad om att dom kommer ha en helt fantastisk dag och natt!

Jag ska istället roa mig med att städa mitt rum som har ignorerats alltför länge nu. 

 

Annars var det första vårdagen idag, helt fantastiskt! Det börjar äntligen vända!