Favoritlåten för tillfället. Hörde den på tvn häromdagen och har sen dess gått runt och undrat vad den där låten heter där sångaren låter som en hund, haha. Här är den i alla fall. Tänkte att jag skulle dela den eftersom jag antar att ni inte hört den på övre jordklotet. Synd är att den inte tagit sig in på spotify ännu.

Lite dåligt med uppdateringar här som vanligt. Inte fick kameran följa med heller i helgen vilket var himla synd.

Fredagen blev det dumplings nere i stan men det blev en tidig kväll, helt slut. Lördagen var det dags för St Partricks day som visade sig vara himla stort här! Emma och jag stack ut på jakt efter något grönt att ha på oss. Ingen framförhållning här inte. De bästa ställen att hitta billiga gröna plagg visade sig vara på second hand affärer. Jag hittade en grönprickig klänning och Emma en riktig läcker skjorta/kofta (som däremot inte var lika uppskattad av andra av någon konstig anledning). Därefter begav vi oss på hemmafest i Brunswick. Mycket random, men det var riktigt skoj!!

I veckan är det dags för coursework igen (5 veckors obligatorisk kurs som alla PhD:are gör) och denna gång är det statistik som gäller. Sjukt tråkigt men ack så användbart.

Här åt vi Brunch uppe i Brunswick (som verkar vara där vi hänger för tillfället).

Smarrigt värre

Sen köpte vi med oss kaffebröd från The Green och gick hem till Emma för att fika.

Sen hämtade vi mitt kubbspel (som tyskarna älskar) och spelade några rundor vid Carlton Gardens.

Tillsist blev det pizza på Bimbo's.

I lördags var det dags för Stefans födelsedagspresent. Vad ger man då en tysk som fyller år? Några timmar på ett bryggeri där man brygger öl såklart! Vad vore väl en tysk utan sin öl? Sagt och gjort, vi for iväg med en intet ont anande Stefan på lördagsmorgonen. "U brew it" hette bryggeriet och där fick man minsann välja recept, väga upp det man skulle använda och hälla allt i den stora grytan. Om två veckor ska vi tillbaka och fylla upp ölflaskor och korka dom.

I söndags blev det Street Festival uppe i Brunswick (japp vi verkar hänga mkt där). Jag och min housemate Christina fick snält promenera dit eftersom dom hade ställt in alla tramar och ersatt dom med bussar. Bussarna var tyvärr smockfulla, men det blev som sagt en lång och ganska härlig promenad ändå.

I lördags var det dags för inflyttningsfest i Carlton. Rose och Tom hade flyttat in i ett fantastiskt "two bedroom house" som dom kallar det här. Där stannade vi i 2 timmar innan det bar av till nästa galej som var en födelsedagstillställning i Brunswick för Candy. Stället hette Penny Black och va riktigt trevligt! Självaste Candy lyckades jag visst inte få med på bild men vi blev i alla fall kvar till stängning innan jag och Christina fick för oss att dra iväg på ett eget äventyr. Min lilla kamera fick följa med och det verkar som att alla bilder är från Penny Black.

Jag är så otroligt beroende av sömn och jag har kännt mig så otroligt trött på sistone. Ibland måste jag helt enkelt sova ikapp lite och det funkar faktiskt på mig. Därför blev bloggen lite lidande även såklart. Men ikväll blir det att lägga sig tidigt och jag ska försöka ta mig upp till gymmet på morgonen är det tänkt.

Annars är det rätt mkt med en BBQ som vi organiserar på måndag för alla studenter i byggnaden, samtidigt som vi gör telefonlistor, har möten, förklarar saker för förvirrade "heads of departments" och försöker klara upp alla förvirrade mail som som en strid ström landar i inkorgen varje dag . Detta har såklart att göra med den nya studentföreningen jag har valt att engagera mig i. Ytterst förvirrande för tillfället men jag har en känsla av att det kommer att bli alldeles toppen tillslut!

Squeaky beach, Wilsons prom (i brist på nya bilder)

Annars har det varit fullt upp på jobbet dom senaste dagarna. Idag åkte vi till beachen i Tourqay och jag blev alldeles för solbränd på ryggen. Tyckte jag smorde in mig som en galning, men tydligen inte. Det blev tre bilar så vi var en hel del folk. The more the merrier tycker då jag. Vågorna var alldeles för höga för min smak och det var alldeles smockfullt både på land och i vattnet med människor. Men en dag med 37 graders värme spenderar jag helst på stranden ändå, smockfullt eller inte. Nu är jag helt färdig och ligger helt utslagen (men såklart med datorn nära tillhands). Dags att catcha up lite på bloggläsandet. Dessutom försöker jag finna inspiration för min blogg eftersom det varit lite dåligt med uppdateringar under den senare tiden. Hoppas på en bättring såklart.

Idag drog vi till St Kilda för att gå på festival! Den var gratis och det var riktigt trevligt väder till att börja med! Vi njöt av solen, musiken och utsikten!

Stonefield spelade lite

Helt fantastisk promenad i en helt otrolig natur. Wilsons Prom har genomgått både skogsbrand 2009 och översvämning 2011. Detta gör att man vandrar runt bland svarta träd och raserade bergssluttningar som gör det hela lite mer speciellt. Återhämtning har trots allt varit fenomenal.

På lördagen begav vi oss ut på vandringsfärd till Tongue point och tillbaka. Blev en redig promenad i strålande solsken. Wilsons prom är det sydligaste du kan komma på hela Australien.

Tyskarna sjöng glatt sina vandrarvisor och tyckte det var märkligt att vi bara hade snapsvisor :)

Fantastisk utsikt

Först kollade vi in stränderna lite, bland annat besökte vi "squeaky beach" där sanden ger ifrån sig ett mycket märkligt ljud när man går på den.

Innan vi tog oss in i nationalparken Wilsons promontory stannade vi till där vi skulle bo, nämligen i lilla Foster. Superlitet ställe som faktiskt hade det mesta. Fredagen var lite mulen men det gjorde inte så mycket.