Antar att bloggningen här fortsätter här i sitt sakta lilla mak. Jag följer ju själv en hel uppsjö bloggerskor där ute, mina egna vänner men även professionella bloggar så att säga. Jag kan inte annat än imponeras av hur många välgjorde inlägg folk lyckas lägga upp per dag (!). Visserligen har vissa det som jobb, men ändå! Jag har inte tagit upp kameran på ett bra tag och dessa människor slänger upp bildregn i varje inlägg i princip. Antar att denna effektivitet inte riktigt existerar hos mig. Önskar att den fanns även på jobbet. Procrastination är nog tyvärr det ord på engelska som beskriver mig bäst tror jag. Attans. 

 

Fotbollen går framåt och varje vecka hittar jag en ny muskel som jag har ont i. Muskler jag inte trodde fanns. Det är verkligen skillnad att göra 2 timmars fotbollsträning istället för vad jag pysslat med tidigare. Det är väl härligt med träning! I helgen ska jag spela på ett nytt lag! Tränade med dom i torsdags och dom var otroligt trevliga, så det blir nog kanon! Mina fotbollskor har anlänt från Sverige och dom ser ut att hålla ett tag till. 

 

I torsdags var det Anzac day, när australiensarna och nya zeeländarna hyllar alla dom som tjänstgjort i krig för sin nationer. Vi gick till ett fullsatt MCG och kollade på Essendon mot Collingwood. Jag har tydligen gått och blivit ett Essendon fan. Kul var det i alla fall och en FANTASTISK stämning. Men det blir väl det med nästan 100 000 på läktarna. 

 

Nä nu är det dags att ta tag i resten av städningen här hemma. På återseende!