Såg precis klart en dokumentär om när det svenska pingislandslaget slog kineserna i VM 1989 i Tyskland. Början på ett årtionde med svensk dominans. Helt fantastisk timme med så mkt nostalgi!

 

Det är ju just detta med sporten. Sporten har alltid funnits där hemma hos familjen Kastman. Pappa har ju fått äta upp i hela mitt liv att han faktiskt uttryckte att han missade sportsändningen när jag föddes, haha. Det är ju faktiskt lite det som präglat min familj där hemma. Alltid denna sport. Har det inte varit OS, VM så har det varit EM - i det mesta faktiskt. Allt från skidskytte till friidrott, till fotboll till ishockey till curling till handboll - ja det mesta alltså. Mina tjejkompisar (för att inte tala om Daniel) har genom åren har alltid tyckt att jag varit spritt språngande galen eftersom jag följer det mesta när det kommer till sport. Dom klaraste minnen från barndomen har ofta innehållit något sportrelaterat. Vem minns inte när Sverige vann VM brons i fotboll för att nämna något? Eller när vårt fantastiska handbollslandslag under 90-talet? 

Skidorna har vi ju alltid varit bra på även, Sverige och Norge. Det är alltid landskamp där hemma när det är dags för skidor, både längd och skidskytte. Det smidiga är ju att man alltid kan byta lag beroende på vem som leder för tillfället! Fördelen med att vara halvnorsk. Det jag saknar mest där hemma på tv:n är nog sportsändningarna för här är dom ju tyvärr inte särskilt duktiga på att sända varken skidor eller skidskytte :)

Ofta när jag ringer hem även diskuterar vi vad som hänt på sportfronten. Mycket viktigt samtalsämne som såklart måste avverkas. 

 

Egentligen vill jag kanske inte säga särskilt mkt mer än detta. Kom bara att tänka på det när jag såg bordtennisherrarna.