Igår var det dags att bara umgås lite över en bit mat.

Idag var det dags för kanotpaddling längs paddelleden här ute. Efter att Mårten och Geraldine blev tvungna att stanna hemma och måla följde jag med Felix och tre fransmän som aldrig hade paddlat kanot förut. Jag fick paddla med dottern i familjen eftersom dom påstod att hon kunde bäst engelska (och den var verkligen inte bra). Därefter var det alltså dags för färden att börja, med ordentlig sidvind gav vi oss iväg. Felix som satt i mitten blev dyngsur både på dit och hemresan. Tur att det finns ombyte. Efter att ha fastnat mellan två stubbar, strandat på en sten pga lågt vattenstånd, kraschat in i flera träd som hängde över ån och fått leda kanoten på sylvassa stenar nådde vi äntligen fram till fikaplatsen. Alla var nog lika lättade när vi återvände tillbaka igen, vinden på sjön var fortfarande lika stark men hjälpte väl oss lite mer på tillbakavägen än stjälpte tack och lov. Trötta men lyckliga fick vi äntligen syn på båthuset långt borta och efter ihärdigt paddlande var vi äntligen tillbaka på fasta land. Denna tur tog fyra timmar och då paddlade vi kanske halvvägs om ens det. Tur att jag glömde kameran hemma för den hade garanterat blivit dyngsur som allt annat i kanoten även om det hade varit ganska kul att ha kort på allt det vi lyckades med under turen.
Men dom var mkt trevliga och glada och jag hoppas att dom hade så kul som dom påstod att dom hade haft när vi kom tillbaka. Fast roligast hade nog ändå Felix.