Jag har länge varit less på grinkärringar. Har mer eller mindre fått ta del av dom hela sommaren. Jag har stött på dom på Apoteket, Tönnebro men även i livet utanför jobbet. Jag har ständigt undrat  varför det bara är kärringar som är griniga och inte gubbar. Klart det finns gubbar som är griniga, men inte i närheten av vad det finns sura tanter.
Jag har aldrig uppfattat mej själv som en grinkärring. Men har nu efter denna sommar insett att jag sakta men säkert börjar röra mej åt detta håll! Jag som alltid avskytt tanken på sura tanter.
Jag har börjat förstå att det kan ha att göra med att jag har tagit del av så många grinkärringar denna sommar som jag har utvecklats åt detta håll. Jag har stor respekt för dom som arbetar med kunder dagarna i ända. Jag har alltid tänkt att jag vill ha kontakt med kunder i mitt framtida jobb. Men denna tanke har jag mer och mer börjat bli avskräckt ifrån. Visst träffar man även många trevliga människor, men man kanske behöver tio trevliga människor och en sur i genomsnitt för att inte bli sur själv. Så ser det knappt ut i dag, tyvärr.

Jag kan riktigt se mej i framtiden när jag utvecklats till en riktigt sur tant, är 85 bast och går på stan med min väska. Jag kommer att ha taggarna utåt och inte tveka en sekund att svinga med min blytunga väska åt ngn som är otrevlig. För ingen kan ju slå en stackars försvarslös gammal tant eller hur?=)  Fast jag skulle iofs mkt hellre servera saft och bullar och vara världens trevligaste tant, men omges man av grinkärringar är det inte så troligt att man blir en snäll tant i slutändan ju.

Lösningen på problemet är såklart att muntra upp dom där stackars tanterna! Hur nu detta ska gå till är ännu en gåta och jag hoppas kunna knäcka den nöten innan jag själv har utvecklats till en grinkärring på riktigt! Ve och fasa!